då har det otänkbara hänt...

Loggade in på Fejan, som det så käckt kallas för. Märk väl att jag försökt värja mig mot det fenomenet, men väl efter övertalan av min äldsta son, skapat mig ett konto. Allt är inte tillgängligt för alla användare på grund utav att Staffans x slaviskt förföljt oss både via nätet och IRL.
Så idag luskade/snokade/kollade allmänt runt för att till sist hamna inne hos min mans dotter. En flicka som han idag inte har någon som helst kontakt med. Allt beror på hennes mamma och mammans sjuka beteende, men det hör inte hit, utan det kom istället fram att dottern nu fått ännu ett litet syskon.
Hur hanterar man en sådan S T O R sak, då man INTE får berätta det för alla????
Jag lider så med den lilla tjejen! Hon får men för livet, om inte nu så lite längre fram....i alla fall enligt de psykologer jag talat med.
Varför väljer man ett hämmat liv?
Vad får en att ens överväga det?

Torsdag.

Redan 8 i morse satt jag i bänken. Konsument Göteborg höll i utbildningen angående reklamationer. Mitt favoritämne faktiskt. Det var kul att få ta riktiga fall och komma fram till vad för beslut ARN kunna fatta. Klart lärorikt!
Sedan var det jobb fram till 19 och sedan kom mamma. Hon skall sova över. Imorgon skall Staffan åka iväg med jobbet och kommer inte hem förens på lördag. I och med att dagiset är stängt imorgon, får mamma passa Carl och vara hemma med alla barnen tills jag kommit hem från jobbet. Skall bli mys!

Nu skall vi umgås! Baj-Baj!

Välkomna hem igen!

Varje gång jag ser på Uppdrag Granskning, blir jag upprörd på ett eller annat sätt. Många gånger kan jag känna att journalistiken är fruktansvärt vinklad och någon gång även känt ilska över att de har en förmåga att ha skygglappar och bara dundra på....
Dagens avsnitt handlade om de omhändertagna barnen i Marks Kommun. Har tidigare följt barnens öde och känt sorg, vrede och verkligen lidit med fosterföräldrarna som i motvind kämpat för att återigen bli en lycklig familj. 

In i det sista satt jag och höll tummarna. Jag höll andan och tårarna rann då det beslutades att barnen skulle få komma hem! GRATTIS!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Denna onsdag.

Det regnar igen....
Är måttligt trött på detta jävla väder, som gör mig seg och motivationslös. Har liksom ingen ork att röja och greja fast jag har sug. Hmm...skumt. Eller är det kanske så att jag bara är lat å skyller på vädret? ;)
Varit hemma med Carl nu i 3 dagar. Stundvis har det varit gnälligt, men på det stora hela så är han en oerhört härlig unge så man till och med står ut med hans vrål. Vrålen tar han till när han inte kan göra sig förstådd. Han stånkar liksom istället för att prata. Jag vet att han kan prata lite och förstår allt, men ändå hört det skrik var dag.

Valpkursen är avklarad. Vi presterande hyfsat. Synd bara att under tiden jag väntade på vår tur, klarade Spartacus allt galant, däremot på plan hoppade han när han skulle sitta stilla. Han blev otålig och det blev avdrag. Ja ja, detta var ju första kursen och jag tycker ändå att han är fantastisk och lätt-lärd. Vi kom hem med både pris och diplom i alla fall.

Det är mycket på jobbet nu. Oändligt med uppdrag jag tagit på mig. Både på gott å ont, men definitivt stressande att ha så mycket på agendan samtidigt  som jag har heltid i butik.
Jag drömmer fortfarande om att vid sidan om hålla på med mitt företag. Inväntar bara den fritiden som idag är obefintlig. ;)


Nu är det middag. Staffan bjuder på köttfärssås & spaghetti.