Efter ett kort uppehåll i skrivandet, har jag nu bestämt mig att fortsätta skriva min blogg dels i en annan form, dels på annan adress under annat namn. Det ursprungliga syftet med bloggen var bland annat att få ur mig sådant som gör mig: upprörd, arg, ledsen, glad, mållös och som jag behöver ventilera överlag, då jag är en temperamentsfull person och vägrar bära saker inom mig.
Anser att det inte alltid är på sin plats att ösa ur sig saker till en vän i tid och otid, därför har bloggen varit ett utomordentligt komplement.
Jag har genom andras bloggar fått bearbeta bland annat min oro, rädsla, stundvis panik över förlossningen med Carl och sorgen över att förlora min pappa till cancern. Många har stöttat och tipsat om hur livet trots allt går vidare och vetskapen om att man inte är ensam har varit den största trösten av dem alla.
För vem vill inte få ärligt medlidande utav någon som upplevt precis samma sak?
I bloggen har jag valt att skriva om min vardag. Allt från vad jag gjort, gör, göra skall till hur andra påverkat mig. Att det sedan inkluderar människor som skriker åt mig att sluta skriva ”lögner”, bekommer mig inte längre. Jag tog beslutet att fortsätta skriva så som världen faktiskt ser ut……ur mitt perspektiv.
Jag vägrar vara en marionettdocka i dessa människors spel, där fasaden ger falskt sken av att allt är sockersött när det i själva verket är helt trasigt. Att som vuxen ha makten och missbruka den i form av kuvande av sitt barn – gör MIG upprörd och därför reagerar jag.
Vi har väl alla varit barn, känt oss missförstådda, drömt om ett bekymmersfritt liv och önskat att den goda fen skulle vispa till ett under med sitt lilla trollspö.
Om mina känslor, tankar och ord får er ur balans, så sluta läsa min blogg. Jag har inte bjudit in er till varken läsning eller någon som helst kontakt what so ever. Lägg mer vikt på grundläggande familjeförhållanden än besattheten av att förfölja mig och mitt liv på nätet.
